Letters to Juliet

Här har vi en otroligt vacker romantisk komedi, med Amanda Seyfried i huvudrollen! Hon är helt fantastisk och en otroligt skicklig skådespelerska. I den här filmen spelar hon en ung kvinna som arbetar som faktainsamlare på en tidning i New York. Under en resa till Verona tillsammans med sin pojkvän; Vicor, som är kock, glider de längre och längre ifrån varandra. Medans Vicor reser runt i landet och arbetar, träffar Amandas karaktär en grupp kvinnor som svarar på brev som kvinnor från hela världen skrivit till Juliet (från Romeo och Juliet såklart). När hon hittar ett 50 år gammal brev från en engelsk kvinna bestämmer sig "Sophie" för att svara på hennes brev, och innan hon vet ordet av så hamnar hon i sitt livs äventyr.

Jag älskar sådana här filmer! Romatiska komedier som inte är för romantiska. Det får inte bli för gulligt och klyshigt, det är inte alls i min smak. Men den här är alldeles lagom romantisk och miljön är ju helt breathtaking.

Jag vill inte säga för mycket, men se den! (Tjejer, se den! Tror inte många killar skulle gilla den här faktiskt, eller erkänna det. Haha.)

5 av 5! (I sin genre)

Oscarsgalan 2011 sammanfattning

Sammanfattning Oscarsgalan! Inception vann många bra priser, tillexempel best cinematography, best sound editing & best sound mixing, även visual effects, så jag är nöjd! :) The Kings speech vann ju inte helt chockerande också en hel del priser, både best picture och best directing, och Colin Firth vann bästa manliga huvudroll - också inte helt otippat. Att Natalie Portman vann bästa kvinnliga huvudroll för Black Swan var ju inte heller helt otippat även om jag tycker Annette Bening borde vunnit! Jättetråkigt att inte True Grit vann fler priser, eller The Kids are all right. Tycker James Franco och Anne Hathaway var helt ok som värdar, och galan var helt ok, men inte totalt spektakulär :) Tyckte det var få filmer jag verkligen tyckte om. Men smaken är ju som baken!

OSCARSGALAN 2011

Jajjemen, nu står det inte på! Klockan 23.00 börjar försnacket med Filip och Fredrik! Sen runt 02.30 börjar självaste galan, direktsänt också. Det här har jag sett fram emot, så nu hoppas jag att Inception drar hem många priser! :)

Nu måste jag ladda med ostkrokar, fanta och glass! Det här kallar jag en skön söndagskväll :P

Kick-Ass

Jaha. Nu var det ett tag sen jag skrev. Men jag har fortfarande sett en hel del filmer :) Den här tillexempel! Kick-ass. Handlar om en vrålnördig kille som undrar varför inte människor genom tiderna försökt vara superhjältar, då han anser att man inte ens behöver ha speciellt krafter för att vara en superhjälte. Han bestämmer sig då för att bli en själv; Kick-ass. (Mycket fult namn, om du frågar mig.)

Jag vet inte vad jag ska tycka, känner mig lite konfunderad. Jag tycker att filmen var lite seg i början och den blev inte mycket bättre direkt ju längre jag kollade. Dock tycker jag faktiskt om slutet, och jag gillar skarpt att Nicholas Cage dyker upp mitt i filmen. Jag gillar Nicholas Cage, eller ja, det varierar från film till film. Han är en sådan där skådespelare som antingen gör vrålbra filmer eller fullkomligt värdelösa. The Knowing tillexempel - hur bra som helst!!! Ghostrider - VAD FAN ÄR DETTA??? Men han är bra, tycker om Cage.

Back to Kick-ass. Ganska bra handling, the nerds gets the girls etc, snygga specialeffekter och bra rollsättning. Tycker inte den var speciellt rolig, så jag hoppas det inte ska föreställa en komedi. Känns mer som en äventyrsfilm, familjefilm, i stil med Spy Kids. Typ.¨

Ja inte vet jag. Den var sevärd iallafall, men det räcker att jag sett den en gång. Faktiskt.

2,5 av 5 (En hel poäng till Cage!)

I rymden finns inga känslor

I rymden finns inga känslor handlar om Simon, 18 år, som har Aspergers syndrom. Han ser inte världen som alla andra ser den, och förlorar han kontrollen över den, gömmer han sig i en sorts "plåttunna" och försvinner med sin fantasi upp i rymden, där det inte finns några känslor. Simon får bo tillsammans med sin bror, Sam, och hans flickvän Frida - för att hans liv ska fungera precis som han vill ha det. Han gör upp scheman för deras dagliga rutiner och allt går som smort, tills den dagen Frida inte längre kan bo tillsammans med dem och flyttar. Då blir allt kaos i Simons värld. Simon tar sig då an uppgiften att hitta en ny flickvän till Sam så att allt blir som det var förut.

Jag vet inte om det beror på att jag såg den i Blu-ray eller om det helt enkelt är så att filmen var mycket, mycket, mycket bra gjord. Älskar när filmer är bra gjorda. Men det menar jag icke dassiga och inte ser ut som det är filmat med en vanlig handkamera. Jag tycker också den var bra gjord för att vara svensk. Alla som känner mig vet att jag inte har mycket till övers för svenska filmer. Jag tycker mest de är orealistiska och har dåliga skådespelare. Förutom Beck! Jag gillar Beck. Men jag ska samtidigt inte dra alla filmer över en kant; den här tycker jag till exempel var mycket bra för att vara svensk, samt att det var strålande bra skådespelare. Yttligare en Skarsgård, men vad gör det när de är fenomenala! Jag tycker också om budskapet i filmen. Kändes som en snyggt gjord dokumentär om Aspergers, utan att bli tjatig. Tycker även om effekter, det hade den här filmen mycket av.

Det negativa med I rymden finns inga känslor, tycker jag är att den var kort. Inte kort speltidsmässigt, men jag hade gärna sett lite mer "vad hände sen". Kändes som själva handlingen var kort och utdragen på något vis. Tycker även den var lite seg emellanåt, men det verkade inte mina filmkompanjoner tycka, så det kanske bara är jag :)

Den var helt ok. Filmer jag älskar ser jag gärna fler gånger än en, men den här känns det lite som det kvittar om jag ser den igen eller inte. (Vilket inte betyder att jag tyckte den var dålig) Gillar bluray skarpt iallafall. Ska nog införskaffa en sådan player så småningom. Inte nu. Nu har jag inte ens en rättförs TV :)

3,5 av 5!

Anything else

Ja, hade det inte varit för Woody Allen tror jag inte ens Christina Ricci skulle gjort den här filmen. Jag förstod inte syftet. Vad är syftet med den här filmen? Den var inte ens underhållande, inte djup, hade ingen mening, inte ens roliga dialoger - ingenting! Handlar om stackars Falk som har en konstig flickvän (Christina Ricci) som han trots att hon är superskum och alldeles för ärlig - älskar över allt annat. Han går i terapi, för att han är för dålig på att avsluta saker, men terapeuten säger inte ett ord. Han hänger i Central Park ibland med en äldre man, som likt honom själv är komiker, som spelas av Woody Allen himself. Han är den enda som verkligen ger stackars Falk bra råd om hur han ska leva livet. Han är även superskum. Allen alltså. Hela filmen var superskum. Jag kan knappt säga mer om den, tycker det inte var någonting. Fanns ingenting bra, men det var inte dåligt för det. Kändes mest som ett avsnitt ur en halvkass serie. Typ O.C eller The Office. Minus dåliga skådespelare (som O.C har) eller kassa skämt (The Office). Jag lämnar det så. Se den, se den inte. Kvittar nog för både dig och mig :)

1 av 5 (Bara för att jag älskar Ricci och NYC!)

Eternal sunshine of the spotless mind

Nu ska jag vara helt ärlig. Första gången jag såg den här filmen, stängde jag av efter en halvtimme. Andra gången efter 45 minuter. Men jag har hört så, så många som sagt att de tyckte att Eternal sunshine of the spotless mind var "helt fantastisk" och "fullkomligt lysande", så jag gav den en chans till - och trots att jag inte känner att jag fullkomligt kan hålla med om att den var fantastiskt direkt så tycker jag ändå om den.

Filmen handlar om ett par udda människor som träffas och blir förälskade. När förhållandet sedan börjar bli trist och falla sönder, så går de båda igenom en procedur för att radera varandra från varandras minnen. Jag tänker inte säga så mycket mer om handlingen. Då kommer jag förstöra det.

Det jag tycker om med filmen är givetvis rollsättningen - jag menar; Mark Ruffalo, Elijah Wood, Kirsten Dunst, Jim Carrey, Kate Winslet m.fl. Ett gäng helt fantastiska skådespelare, i en och samma film. (Typ som Valentines day, men den var ju kass.) Här tycker jag de gör sig bra i sina roller. Tycker även om det nördiga, knepiga, annorlunda med den här filmen. Jag har då aldrig sett något liknande iallafall. Jag tycker också om att se Jim Carrey i en "normal" roll. Ingen lustigkurre här inte. Och det gjorde han bra.

Det jag inte tycker om med filmen (förutom Winslet's vrålfula blåa hår) är att det flackar och hoppar och studsar fram och tillbaka hela tiden, scen för scen, minne - inte minne, nutid, dåtid, va? Jag försvann flera, flera gånger. Det kan ju hända att det är jag som inte hänger med bara, så tro inte att hela filmen är helknepig bara för det :)

Jag vet inte riktigt hur jag ska betygsätta Eternal sunshine of the spotless mind. Jag älskar att köpa filmer jag tycker om, så jag kan se de om och om igen. Den här vet jag inte om jag skulle vilja se igen. Skulle kunna helt klart, men jag kommer nog inte köpa den. Därför får den nog en stark 2:a av mig. 2 av 5.