Eternal sunshine of the spotless mind

Nu ska jag vara helt ärlig. Första gången jag såg den här filmen, stängde jag av efter en halvtimme. Andra gången efter 45 minuter. Men jag har hört så, så många som sagt att de tyckte att Eternal sunshine of the spotless mind var "helt fantastisk" och "fullkomligt lysande", så jag gav den en chans till - och trots att jag inte känner att jag fullkomligt kan hålla med om att den var fantastiskt direkt så tycker jag ändå om den.

Filmen handlar om ett par udda människor som träffas och blir förälskade. När förhållandet sedan börjar bli trist och falla sönder, så går de båda igenom en procedur för att radera varandra från varandras minnen. Jag tänker inte säga så mycket mer om handlingen. Då kommer jag förstöra det.

Det jag tycker om med filmen är givetvis rollsättningen - jag menar; Mark Ruffalo, Elijah Wood, Kirsten Dunst, Jim Carrey, Kate Winslet m.fl. Ett gäng helt fantastiska skådespelare, i en och samma film. (Typ som Valentines day, men den var ju kass.) Här tycker jag de gör sig bra i sina roller. Tycker även om det nördiga, knepiga, annorlunda med den här filmen. Jag har då aldrig sett något liknande iallafall. Jag tycker också om att se Jim Carrey i en "normal" roll. Ingen lustigkurre här inte. Och det gjorde han bra.

Det jag inte tycker om med filmen (förutom Winslet's vrålfula blåa hår) är att det flackar och hoppar och studsar fram och tillbaka hela tiden, scen för scen, minne - inte minne, nutid, dåtid, va? Jag försvann flera, flera gånger. Det kan ju hända att det är jag som inte hänger med bara, så tro inte att hela filmen är helknepig bara för det :)

Jag vet inte riktigt hur jag ska betygsätta Eternal sunshine of the spotless mind. Jag älskar att köpa filmer jag tycker om, så jag kan se de om och om igen. Den här vet jag inte om jag skulle vilja se igen. Skulle kunna helt klart, men jag kommer nog inte köpa den. Därför får den nog en stark 2:a av mig. 2 av 5.